En tuff dag
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja… läst kommentarer från er följare, och jag är så tacksam för all kärlek och styrka ni ger. Det finns oxå en undran om jag väljer att ”hänga ut” mitt andra äldre barn som anledningen till att det blev som det blev. Det är absolut INTE det barnets fel att jag inte räckte till som förälder att ta hand om ett litet spädbarn! Det är enbart hos mig, och i mig jag kände att jag inte kunde ge det jag ville ge till Astrid. Det grundar sig även rätt mycket i vad jag varit med om tidigare i mitt liv, och jag ville så gärna uppleva ett litet mirakel utan att samtidigt bli nedtryckt och förminskad av en partner. Jag förstår att det kan vara svårt att sätta sig in i och förstå, men när jag stod inför insikten att jag höll på att krascha, så kändes det rätt för mig och för mina barn att göra det beslut som jag gjorde.
Idag har jag suttit i flera timmar i telefon köer och gjort flera praktiska ändringar för att Astrid nu ska bo på heltid hos John och Johan. Allt ifrån försäkringskassan, kommuner och försäkringar… hur rätt och bra det än känns, så blev det väldigt tufft att göra just detta. Jag vet att jag kan låta väldigt rak och praktisk, men självklart känns det i hjärtat. Jag är en person som blivit härdad av mycket, men ibland måste jag oxå acceptera att jag får vara ledsen och sårbar och bara låta det komma. Ja, tårarna rinner, men inte bara över att det inte blev som jag drömt om, utan oxå av tacksamhet att det fanns en annan väg, och i och med den en ännu större familj. Det är som ni säger, det är med mod, styrka och kärlek jag gör detta, och jag vet att det kommer bli det bästa för oss alla!
Det är läskigt, men jag väljer att skriva om det här och dela med mig av mina erfarenheter för jag vet att det finns många där ute som känner som jag gjort och gör. Med tanke på den tacksamhet jag fått för att jag delar med mig av min historia, så känns det extra viktigt att öppna upp för att familjebilden ser väldigt olika ut hos alla, och ibland måste man tänka ännu mer utanför boxen på olika plan, Vare sig det rör sig om sig själv eller ens barn. Det har jag även förstått då jag oxå är engagerad i kvinnojouen där jag bor, där jag själv fått mycket stöd och hjälp, men nu är det min tur att ge tillbaka. Stötta, ge tips och råd och även dela egna erfarenheter. Så är det någon som vill dela, skriva, fråga eller bolla något liknande får ni väldigt gärna maila eller skicka dm på instagram.
Stor kram på er!
17 kommentarer
Annah
Jag beundrar dig, ditt mod och din styrka och din gränslösa kärlek. Det här är rätt för er. ❤️
GC
Kära fina Elina, du är en varmhjärtad kvinna som ordnar det bästa för dina barn. Du kan inte dela på dig för att räcka till. Det du gör är det bästa. Du, John och Johan skapar en fin och kärleksfull framtid för era barn. Kram ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Eva
Ville bara säga att du är grym😍-så osjälvisk och kärleksfull💕. Önskar dig allt gott 💕💕
Emmelie Larsson
Fantastiskt starkt av dig både att genomföra och att dela detta ❤️ stor kram till dig!
Kristiina
All kärlek till dig ❤️❤️❤️
Anneli Neüman
Så starkt inlägg. Började gråta av det du skriver. Du har helt osjälviskt valt det du känner är det bästa för dig o dina barn. Vilken fantastisk mamma o kvinna du är. All kärlek till dig!❤️ Kram Anneli
SmQrblomman
Vill bara säga att jag har följt pappapappadotter länge nu och det du gjort för din dotter är det inte många som skulle klara. Man älskar sina barn mer än livet själv men att kunna älska dom mer än det och kunna se att man kan göra det ännu bättre för dom är rena och skär övernaturlig kärlek och styrka. Du ska vara otroligt stolt över dig själv att du kunde ta detta beslutet även om jag förstår att det måste vara fruktansvärt tufft åxå. Du är värd all kärlek vi kan ge dig och dom som skriver elaka kommentarer är bara avundsjuka på din styrka och kärlek till Astrid. Du har valt en helt fantastisk familj till din dotter ❤ Tack för att du är så öppen med detta och så ärlig. Kram till dig
Linn
När jag läser dig text så blir jag både ledsen över det faktum att du lämnat ifrån dig Astrid, men också imponerad över din styrka att göra det som känns rätt för dig och Astrid.
Jag önskar att Astrid får växa upp och bli en stark och självständig kvinna som är ödmjuk och har förståelse kring ditt val. Jag önskar dig all lycka!
Tuija Nordling
Det du gorde, var alldeles rätt! Läser varje dag pappapappa dotter blogg hur fint dem har det med Miriam och Astrid, så mycket kärlek mellan dem alla. Det du skrev, var så fint skrivet. Ha set så bra , och njut av ditt liv!
Eva
Tycker det är fantastiskt att du gör som du gör, för nu vet du att Astrid får det bra, för att du inte orkar, bättre väl än det blir jobbigt för alla, och du träffat säkert henne med. Kram från mig❤
Eva
❤️
Monika
Vill bara säga att du är en super stark mamma som klarar av att sätta sitt barn först. Inte många som skulle klara av detta. All kärlek till dig ❤
Ulrika
Jag har en fråga hur gick allt till när du bestämde dig för att du inte kunde ge det Astrid behövde? Sa du bra hos dom ska hon bo hos? Hoppas du förstår min fråga menar inget illa ut mer nyfiken hur det går till? Min son hamna i fosterfamilj 2007 (han är född 1999) bästa fosterfamilj tyckte vi alla så glad att det inte var som man hade läst om. Jag bode till och med han den första månaden allt var så bra vi alla runt min son tyckte vi var lycklig lottade. Men så var det inte fick vi vet längre fram. Han bodde där ca 9 år dom sista åren var hemska han lukta illa sa barnen i taxin fick sitta längst baka i taxin fick ingen mat på måndagarna när han kom från innebandy träningen osv hon manipulera alla runt omkring som det skulle var bra men till slut fatt soc och son flytta till min mamma 2016-2017 någon gång. Hade jag kunnat väja dessa pappor då hade jag gjort det därför jag undrar hur det gick till. I helgen kommer son på besök han är 22 år nu stolt mamma 🥰😘. Han bor på grupp bonde
linnea bergman
Du är underbar. Önskar dig allt gott i livet. Många kramr till dig. Kram från Linnea
Helli
Hej ❤
Du fina underbara tjej❤
Vill bara skicka massa kärlek och jag tycker du är otroligt stark och att du tänkte på dig själv i denna situation är så bra gjort ❤även om hjärtat gör/gjorde ont❤ Att se lyckan till slut är fantastiskt ❤Hejja dig, KRAM
Jessie T
Så starkt av dig att välja det bästa för dina barn och för dig själv ❤️ Jag är själv adopterad och tacksam för det. Hon kommer ju alltid vara din dotter fast med fler som älskar henne. Varm kram!
Stina
Jag förstår att det måste vara svårt. Känns som du kommer ångra det här längre fram. Om man har missbruk etc är det ju en sak, och väldigt starkt att inse att man inte klarar av att vara förälder just då men här blir det ju omöjligt att ångra sig för dig, eftersom det inte handlar om familjehem. Kanske hade du bara behövt extra stöd. Men hoppas det inte kommer kännas för jobbigt i framtiden att du gav bort Astrid